Jag ligger här, där kraven inte finns

Jag ligger här, där kraven inte finns

Jag ligger här, i min varma, mjuka säng, och jag tänker fortsätta ligga här, tills min kropp ruttnar till intet. 

”Men tänk på alla saker som måste göras.”

De kan göra någon annan gång

”Och om de måstes göras nu?”

Då får de bli ogjorda.

”De måstes göras!”

Världen går inte under för att de inte görs

”Nej, men livet försvåras.”

Livet är redan svårt som det är.

”Det kommer bli ännu svårare.”

Skillnaden kommer inte märkas.

”Så du tänker bara ligga här, inte göra någonting?”

Nej, så lite som möjligt.

”Du kommer tänka.”

Jag skall försöka sluta.

”Du kommer andas.”

Tillslut kommer jag sluta.

”Du kommer dö.”

Jag kommer ruttna till ingenting, förmultna och försvinna. Tillslut kommer jag upphöra helt.

”Är det något bra?”

Det är inget dåligt.

Jag tänker ligga här, i min säng, där kraven inte existerar. När jag avtagit mig mitt täcke och visat mig för världen kommer jag att slitas upp och kastas ned i den bottenlösa kravens avgrund.
Mina drömmar kommer upplösas och bli den likgiltiga luft jag andas, mina önskemål stoftet jag ser försvinna i skyn. Allt jag vet, allt jag vill, kommer slitas ur mina händer, kvar är endast alla krav.

Så jag tänker ligga här och låta världen rasa samman kring mina fötter, jag kommer förbli oberörd.
Jag tänker ligga här, stilla, tyst.

Tills pulsen slutar slå.