Drömmen som speglar verkligheten
Jag vaknar upp med tårarna strilande nedför ansiktet.
Minnena av dina mjuka läppar mot mina,
kyssarna som skvallrade om ömsint kärlek,
är för mycket.
De är påfrestande,
jag klarar inte av dem.
Varenda cell i min kropp saknar dig.
När jag var med dig försvann världen,
kvar var bara du och jag,
vår kärlek.
Jag bryr mig inte om ifall någon ser på,
jag kysser dig ändå
och jag ber dig förtvivlat att stanna en stund till.
Det var så länge sen sist.
Jag vet att så fort du är borta
så kommer den värkande smärtan tillbaks.
Saknaden som förlamar mig.
När du är borta tittar jag efter dig,
men mina ögon ser dig ingenstans.
Min kropp letar efter din,
men jag känner dig inte.
Jag söker efter dig,
men allt jag finner är en smärtsam tomhet.
Tomheten hittar jag inom mig.
På platsen där mitt hjärta borde vara.
