Ett längre hej efter sommaren

Hej hej igen alla glada!
Jag tror inte jag behöver påminna er om att jag är sämst på att uppdatera bloggen... Ni har nog förstått det vid det här laget.
Nu har sommaren gått, och jag måste säga att det var fruktansvärt kort! Jag har jobbat, jobbat, jobbat, pluggat och åter jobbat! Jag har haft tre jobb i sommar (pust!) men nu är jag äntligen klar och får min välförtjänta vila... Icke sa Nicke! För precis när alla mina jobb var avklarade så började skolan igen. Skall denna arma själ aldrig få lugn och ro? Nej, vet ni vad. Här ska inte klagas, vila kan jag göra när jag blir pensionerad. Nu är jag ung, och då ni, då ska man hålla igång hela dagarna och hela nätterna!
Såklart har jag hunnit med lite roligheter också, utan de små guldkornen i livet så står man inte ut. Jag har t.ex. varit i Jönköping, Finland, Åland, Norge och i Hjo. Trevligt trevligt att få komma ut och se världen, även om världen i detta koncept betyder norden. Min moder har nämligen fått för sig att jag skall se nordens alla huvudstäder. Köpenhamn har jag redan varit i, så i år blev det Helsinki (Helsningfors) och Oslo (för sjätte gången tror jag...). Så nästa år är det dags för Reikavik på Island! Det ser jag faktiskt fram emot!

Skolan har som sagt börjat. Så nu har samhället gett mig en lista på en väldigt massa krav och dessutom slängt på mig ett dussin böcker jag skall kunna rabbla utantill när detta skolår är till ända... Pust och stön!
Vi får se hur det blir med det, man måste ju se till att kunna leva utanför skolan också!

Och förresten, nu har man blivit ett år äldre. Juppjupp, nu kan man äntligen presentera sig som 17:åring. Otroligt, vad jag har längtat! Det är faktiskt så att jag alltid har längtat efter att fylla 17, inte 18 som de flesta. Det kan bero på att jag alltid fått berättat för mig att den finaste åldern i en flickas liv är ungdomens och skönhetens ålder, 17 år.

Så, nu hade jag nog inget mer att säga för tillfället. Men ni får se till att ge mig en liten extra knuff nästa gång vi ses, så att jag förstår att "jaha, det kanske är dags att uppdatera bloggen!". Annars så tycker jag att ni får se till att dra ut mig på lite äventyr, så att jag har något intressant som jag känner att jag bara måste skriva om på bloggen! Vi får se hur det blir med det.

Så nu säger jag; Ha det King, Tjingeling!

 

Litte, fragile, butterfly. Oh, how beautiful you are. 

Dancing around in the air. 

Like there is no tomorrow.

Lilla, ömtåliga, fjäril. Åh, så vacker du är.

Dansandes runt i luften. 

Som om det inte fanns någon morgondag.

Fjäril, fjäril sittandes på blomman där. 

Säg mig, är det du som vackrast i landet är?

Världens finaste vovve!

Oh, child of flowers,
tell me,
is it the angels who have giving us the joy
of having these beautiful flowers
all around us,
lightening our days
as we walk on the path of life?

Åh, barn av blomster,

säg mig,

är det änglarna som givit oss lyckan

att ha dessa vackra blommor

runt omkring oss,

att lysa upp våra dagar

medan vi vandrar på livets stig?