Lyckad fest igår. Tråkigt nog var jag och Ellen de enda som var utklädda. Ellen var häxa och jag var vampyr (passande, eller hur?)
Vi bakade pizza, sedan hade Leyla och Sandra gjort cheesecake (riktigt gott!). Vi umgicks och sedan på kvällen kollade vi skräckfilm, Silent Hill. Den var riktigt bra, men som vanligt så var skräckfilmen inte läskig.
Efter vi sett klart på den tyckte Ludds att vi skulle kolla på Your Highness. Jag och Ellen hann bara se typ 1/3 av filmen, men jag kan redan nu säga att den sög. Så den är inget jag rekommenderar, men det är Silent Hill.
Idag är sista lediga dagen innan skolan börjar igen. Väldigt tråkigt, tiden har gått vansinnigt fort. Idag skall jag försöka plugga (även om typ hela dagen redan har gått...) och ikväll kommer mammas kompisar över på middag. Trevligt, trevligt.... Eller inte.
Hoppas ni får ett trevligt avslut på denna vecka!
Och som många andra dagar så satte jag mig ned och skrev en liten text,
denna gång med lite Halloween inspiration.
Read and enjoy!
Läs och njut!
[The english version]
He took my hand, stroked it softly and pressed it tightly in my hand.
"You're so cold, my love." He said with the softest voice in my ear.
He put his arms around me, a gesture filled with compassion.
He looked into my eyes with a clear and loving gaze.
"I want to be with you, forever."
He stroked my cheek.The hairs on his hand rose from the cold.
I looked into his bright eyes.I embreced him tightly.
"Forever is a very long time." I whispered softly in his ear.
"Not enough, with someone like you." He answered quickly.
"And, what am I?" I looked once more into his eyes, seeking answers.
He looked puzzled at me.
"You are..."
"I am... what?"
He explored my face and found my smile.
He gasped.
"What are you?"
He was terrified.
I laughed at him, leant forward and pressed myself against him.
Whit my mouth agains his neck, I simply answered
"A murderer."
[Svenska versionen]
Han tog min hand, smekte den mjuk och tryckte den hårt i sin hand.
"Du är så kall, min älskling." Sade han med lenaste röst i mitt öra.
Han lade sina armar om mig, en gest fylld med omtanke.
Han såg in i mina ögon, med klar och kärleksfull blick.
"Jag vill vara med dig, för evigt."
Han smekte min kind. Håren på hans hand reste sig av kylan.
Jag såg in i hans ljusa ögon. Jag omfamnade honom hårt.
"Evigt är en väldigt lång tid." Viskade jag mjukt i hans öra.
"Inte tillräckligt lång tid med någon som dig." Svarade han mig snabbt.
"Och vad är jag?" Jag titta än en gång in i hans ögon, letade efter svar i dem.
Han såg förbryllat på mig.
"Du är..."
"Jag är.... vad?"
Han utforskade mitt ansikte och fann mitt leende.
Han flämtade till.
"Vad är du?"
Han var skräckslagen.
Jag skrattade åt honom, böjde mig fram och tryckte mig mot honom.
Med munnen mot hans nacke svarade jag enkelt
"En mördare."
"You're so cold, my love." He said with the softest voice in my ear.
He put his arms around me, a gesture filled with compassion.
He looked into my eyes with a clear and loving gaze.
"I want to be with you, forever."
He stroked my cheek.The hairs on his hand rose from the cold.
I looked into his bright eyes.I embreced him tightly.
"Forever is a very long time." I whispered softly in his ear.
"Not enough, with someone like you." He answered quickly.
"And, what am I?" I looked once more into his eyes, seeking answers.
He looked puzzled at me.
"You are..."
"I am... what?"
He explored my face and found my smile.
He gasped.
"What are you?"
He was terrified.
I laughed at him, leant forward and pressed myself against him.
Whit my mouth agains his neck, I simply answered
"A murderer."
[Svenska versionen]
Han tog min hand, smekte den mjuk och tryckte den hårt i sin hand.
"Du är så kall, min älskling." Sade han med lenaste röst i mitt öra.
Han lade sina armar om mig, en gest fylld med omtanke.
Han såg in i mina ögon, med klar och kärleksfull blick.
"Jag vill vara med dig, för evigt."
Han smekte min kind. Håren på hans hand reste sig av kylan.
Jag såg in i hans ljusa ögon. Jag omfamnade honom hårt.
"Evigt är en väldigt lång tid." Viskade jag mjukt i hans öra.
"Inte tillräckligt lång tid med någon som dig." Svarade han mig snabbt.
"Och vad är jag?" Jag titta än en gång in i hans ögon, letade efter svar i dem.
Han såg förbryllat på mig.
"Du är..."
"Jag är.... vad?"
Han utforskade mitt ansikte och fann mitt leende.
Han flämtade till.
"Vad är du?"
Han var skräckslagen.
Jag skrattade åt honom, böjde mig fram och tryckte mig mot honom.
Med munnen mot hans nacke svarade jag enkelt
"En mördare."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar